Vad är en ridgeback?
Jag får ganska ofta frågan vad Rhodesian ridgeback är för hund, dvs vad den ursprungligen är framavlad för. Därför har jag skrivit ihop några rader för att ge en liten introduktion.
Ridgebacken är från början en jakthund, främst använd för storvilt i södra Afrika. Den framavlades genom korsningar med hundar som tagits med från Europa och halvdomesticerade byhundar som bla bidrog med ridgen på ryggen. Hundarna med ridge bedömes vara de bästa jakthundarna. De användes bl a vid lejonjakt, därav namnet afrikansk lejonhund som de också kallas. Oftast släpptes hundarna i grupp och uppgiften var att söka upp och distrahera viltet tills jägaren kom inom skotthåll. Ridgebacks jagar i huvudsak tyst, med enstaka jaktskall. De är snabba och viga och mycket uthålliga. För att klara sig i bushen och inte bli dödade krävdes att de var försiktiga, de har alltså inte alls samma sätt att möta en fara som t ex brukshundar som är avlade för att ge sig in i riskfyllda situationer utan tvekan. En ridgeback värderar alla situationer, ser till att hålla ryggen fri och är alltid beredd att kasta sig undan om fara hotar. (Från början fanns rr även i färgen brindle som syns på bilden nedan till höger).
Förutom jakt så fick ridgebacken också uppgiften att vakta gårdarna. De är hundar som knyter an starkt till sin familj, och kan vara reserverade mot främmande. De är mycket uppmärksamma på sin omgivning, men inte skälliga, utan säger ifrån bara när de tycker att det behövs.
Att ridgebacks använts som vakthundar, och deras kraftfulla yttre, kan förleda många att tro att de är aggressiva eller hårda hundar. Så är det inte, utan de är signalkänsliga och mjuka i sättet, men vaksamma och villiga att komma till undsättning när det behövs. Francis Richard Barnes som 1922 skrev den första rasstandarden, uttryckte att hård behandling aldrig ska användas på dessa hundar. ” Rough treatment ... should never be administered to these dogs, especially when they are young. They go to pieces with handling of that kind”.
Under 1900-talet har de flesta ridgebacks i världen levt som sällskapshundar, även om de på sina håll används som jakthundar också. En och annan har blivit tävlingshund i bruks (rapport) och lydnad här i Sverige. I USA är lure-coursing den vanligaste aktiviteten med ridgebacks. På långa distanser lär ridgebacken vara en av de snabbaste raserna. I Frankrike finns åtiminstone en ridgeback som arbetar som blindhund. Det har gjorts försök att träna ridgebacks som polishundar eftersom de har en utmärkt fysik, men det har inte slagit väl ut, troligen delvis pga ridgebackens ovilja att huvudstupa ge sig in i farofyllda situationer.
Idag råder viss oenighet om vad en ridgeback "är". I större delen av världen klassificeras den som en drivande jakthund/spårhund (scenthound), men i USA har man valt att lägga rasen tillsammans med vinthundarna (sighthound). Det finns också förespråkare för att det är en vagnshund eller gårdshund. Några menar att ridgebacken borde tillhöra urhundsgruppen på grund av sitt starka påbrå från sådana raser. Se t ex under rubriken "The Classification Conundrum" under Rhodesian ridgeback på wikipedia. (Scolla ner en bit på sidan till den rubriken.)
Min egen slutsats är att ridgebacken i grund och botten är en jakthund som hittar sitt byte med vittring, men också kan använda synen när den jagar. Vid skapandet av rasen användes bl a mastiffraser, vinthundar, stående fågelhundar, terriers och urhundar, och det finns rester av dessas beteende kvar även i de ridgebacks vi har idag.