2011-12-20 God Jul till alla våra vänner!
Hallå matte! Det klämmer lite oskönt på mina öron ;)
2011-12-11 Årets sista tävling: Diskad! Fast med stil ;)
Nu ska ni få lite underhållning i decembermörkret. Visst är det kul när det går bra och man får glädjas med andra, men det finns också något trösterikt och befriande i att ta del av de där gångerna när det inte går helt perfekt. För perfekta är ju inte de flesta, vilket kanske kan skapa igenkännande, och hur kul brukar förresten perfektionister vara?
Idag var det sista rallylydnadstävlingen härnere i Skåne för detta året. Med två kvalificerande resultat i fortsättningsklass närde jag vissa förhoppningar om titel och uppflyttning. Så starka var dessa förhoppningar att jag med uppbådande av all min viljestyrka tog mig upp ur sängen, packade och for iväg, trots att det tog emot nåt så jäkligt, och hela kroppen skrek efter att få ligga kvar.
Ett ridhus i ödebygden utanför Hörby var tävlingsplatsen, så det tog en stund att köra dit. Väl där fann jag det ganska ogästvänligt. Inte idealplatsen för tävlingar, men alla funktionärer var trevliga och med gott humör, och säkert hade de gjort sitt bästa att hitta plats för inomhustävling. Jag får veta att vi har startnummer 33 av ca 35. Suck.
Rastning, banvandring och sedan en lååååång väntan. Här måste jag inskjuta att jag vid banvandringen fann att 8:ans frestelse inte bestod av dolt godis, utan två mjuka leksaker utlagda helt öppet. Hmm, den kan bli farlig den, tänkte jag. Vi har aldrig tränat med leksaker på plan. Jag frågade noggrannt ut medtävlande och andra om hur mycket kroppsspråk jag fick ta till där, för att få Kito förbi dessa frestelser. Bestämde mig för att utan skam ta till allt jag hade, även om jag nästan skulle hoppa fram som en groda och låta som en pipleksak. Nu var det ju uppflyttning som stod på spel, så alla tillåtna medel skulle användas!
Jag håller mig till mina strategier för att få Kito i rätt sinnesstämning. Först sitta i bilen ganska länge, en kort rastning, och så in i den stökiga miljön i ridhuset. Ett par små övningar som belönas rikligt för koncentration. En ganska lång stund att insupa atmosfär, och när det börjar närma sig stå uppkopplad i ett hörn och få sukta efter matte.
Sen kort uppvärmning. Jag vill ha bus i Kito. Han är ju inte en högtempererad hund, även om han är en pigg ridgeback, så det är mest gasa, och inte så mycket bromsa. Vi tog en snabb lek med kampskinnet också, och avbröt och belönade direkt när han ryckte med kraft bakåt. Sen sitta i position ett par minuter och bara vänta. En snabb ”snurra vid sidan” på väg fram till startplatsen med belöning. En mycket glad ridgeback gjorde ett par pantersprång vid min sida och var precis så ”på” som jag vill att han ska vara.
Vi stiger fram och intar position vid startskylten, jag nickar åt domaren, och så iväg. Första skylten är ”snurr vid sidan”. Jag säger snurra och visar med handrörelse. Uppfattar snabbt att Kito inte är riktigt med i rörelsen. Jag upprepar kommandot med lite mer intensitet. Ett dammoln rörs upp vid min sida. Ett stycke atletisk brun rumpa försvinner i raketfart framför mig. Jag höjer blicken. Ser Kito framme vid repknuten i 8:ans frestelse längre bort. Han hugger den triumferande, vänder på en femöring och rusar tillbaka mot mig. Jag hinner kanske få ur mig ett ”här” eller nåt, rädd att han ska köra triumfrejset runt hela ridhuset (det pågick en tävling till bara några meter bort). Swosch så hoppar han in i snygg position vid min sida, med repbollen i ett fast grepp.
Här börjar situationen gå upp för mig. När jag satte honom där vid startskylten så tog han sig väl en titt på omgivningen och fick syn på denna väldigt roliga och fina repboll längre bort. Där befann sig hans fokus när vi började gå framåt. När jag sen ger ”fel” kommando så kommer han av sig lite, men vid ett upprepat kommando som låter lite mer pockande så tvekar han inte ett ögonblick. Det måste vara repbollen! Den ska jag ta! Det är klart att när lilla rr-skallen är full av repboll, så hör man inte så noga vad matte säger, bara att hon säger nåt som låter som en signal. En himla snygg och fartig apportering var det ju också ;)
Ja, nu står jag där. Repbollen håller jag i handen. (bredvid sitter stolt hund och väntar på belöning) Tankeverksamheten har liksom inte hängt med. Vad gör jag nu? Jag kan se mig, blek i ansiktet, munnen som ett streck, förvirrat stirrande blick bakom glasögonen. Jag tittar på domaren och skrivaren, de tittar tillbaka. Jag höjer handen med repbollen som i en fråga, ”vad gör jag med den här?”. Då inser även de att min tankeförmåga är begränsad just då, och hjälper mig på traven genom att säga ”du får fortsätta banan om du vill”. Jag får ur mig frågan om jag är diskad. Jo det var jag ju. Så jäkla snopet. Diskad på första skylten efter all väntan och uppladdning.
Jag fick en uppmuntrande kommentar om att fortsätta gå, och ta det som en träning. Bra! För det hade jag nog inte kommit mig för annars. Vi går. Lille, söte Kito-gubben går riktigt bra och duktigt. Bara vid den där andra leksaken blir det lite strul att få förbi honom utan att ta den, några minuspoäng där. Men helt utan avdrag på resten av banan gjorde vi faktiskt en riktigt snygg sorti! Och ganska värdig, inga små grodorna vid 8:ans frestelse. Det behövdes ju liksom inte ;)
Ja, det var årets sista tävling det. Många saker som blev bra, bara en som blev dålig ;)
Bjuder på ett par bilder från tidigare i höst
Den rätta attityden - buspojken :)
När man hämtar nåt är man duktig, visst?!!
2011-11-20 Så gick hösten
Hmm, det var visst riktigt längesen jag skrev här nu. Få se nu, vad händer hos oss? Ja förutom de trevliga promenaderna med hundkompisarna.
Promenadkompis Yessie kom på visit. Alltid trevligt!
I lydnaden så harvar vi på med krypet. Har länge segat med teknikträning nu, men det känns som att jag får ge upp och nöja mig. Rumpskutt it will be.
Framförgåendet är påbörjat igen. Denna gång nån sorts shejpingvariant. Det går trögt, men jag är stolt över att i alla fall ha tagit tag i det ;) Det är ju sååå tråkigt att träna på de där sakerna som ger så mycket bakslag och inte kommer nånvart. Men det är säkert också de sakerna som utvecklar mig mest som tränare. Ja, det intalar jag mig i alla fall som uppmuntran :)
Helt nytt är att vi också börjat träna med en rallylydnadsgrupp. (Nu tränar vi alltså också, det brukar vara en fördel ;)) Priset för att få vara med att träna var att ställa upp som funktionär, så nu blir det till att skriva och sitta i sekretariat på rallytävlingar ibland. Ja, vips så blev rallyn, som bara skulle vara lite ”pausgymnastik” till en mer bestående del i vårt hundliv.
I vår egen rallyträning är det dags att börja lära Kito sidbyten. Ojojoj vad svårt det var, den enda gång vi provat. Kito blev jätteklumpig och trampade ner konerna när han skulle vara på min högra sida, och verkade inte veta var han har kroppen. Säkert jättenyttigt för hundkroppen att bli mer ”dubbelsidig”.
Rallytävlingar blev det ju ont om härnere, när vi väl gett oss ut i fortsättningsklass. En tävling till har vi dock hunnit med, och ytterligare ett kvalificerande resultat. Vi drog på oss en -10 igen, utöver några smågrejor. När vi med nöd och näppe tagit oss förbi 8:ans frestelse, med vad som verkade vara mycket gott godis, så strejkade Kito på momentet efter. Det var inga konstigheter, ett sitt framför och en ingång runt mig. Men det var så svåååårt, så svååårt sa Kito. För då fick man ju ryggen åt det där goda godiset som låg så kittlande nära :) Hellre än att göra omtag så gick vi bara vidare. Efteråt fick vi glada tillrop från publiken som tyckte att det sett piggt och trevligt ut, och jag var ganska nöjd med vår insats. Av Kito fick jag en sån där häftig hoppuss <3
Vi har missat söket ett par helger, men igår var det dags. Vi skulle ha mark som de flesta tycker är ”tråkig”. Ja kanske mest för att vi kan den utan och innan. Men jag tycker att det blev en riktigt rolig träning! Det bjöds på öppen ruta som slutade i ”väggar” av täta snår där hundarna skulle fortsätta in. Det fanns ett par jakttorn uppställda, en jättebra nergrävd lega och en lega i en fördjupning uppe på en kulle. Alla hundarna var jätteduktiga. Kito fick rullmarkera på första och andra figgen. Andra figgen var nämligen heldold i den nedgrävda legan, och det kunde vara roligt att se hur han skulle hantera det, och om han skulle markera. Han hade inga problem att lokalisera figgen, men väldigt konstigt var det ju att inte kunna få minsta kontakt eller se att det fanns någon där. Men han löste det jättefint och rullmarkerade som han skulle. Svårast av allt var faktiskt att få upp figgen ur ”graven” utan att Kito slafsade ner henne i hela ansiktet :) Han var ju så himla glad när det kom upp en figge under locket!
Söndagen blev också synnerligen trevlig, för både matte och hund. Vi träffade Annika, som jag lärde känna på mentalfigurantskursen, och hennes schäfertik. En promenad på Skäralid skulle det bli. Och det blev det sannerligen. Vi började gå strax efter 11 och åkte hem närmare 16! Tiden går fort när man har roligt. Vi fick sitta och vila då och då i uppförsbackarna, och så fikade vi förstås. Men välmotionerade blev vi allt! Kito och Irra gillade varann och passade bra ihop. En fröken med väldigt mycket humör är hon, medan Kito tar det mesta med jämnmod. Bråka om en pinne? Sånt schäfergrejs bryr jag mig inte om, sa Kito. Istället blev det några riktigt röjiga jaktlekar. Nöjd och trött hund somnade som en stock i bilen på vägen hem :)
Irra mycket förväntansfull, försöker fresta Kito med en pinne :)
Kito vill hellre leka jaktlek, och helst av allt bli jagad förstås!
Dimmigt, grått och avlövat, men ändå vackert på Skäralid.
2011-10-09 Härlig hundhelg
Lördag med sökträning. Jättetrött matte igen, men alltid härligt att komma ut och träna. Nu var det tredje gången vi körde den nya systemträningen med ”A-” och ”B-figgar”. Det går ut på att ha en figge rakt ut och en figge lite framåt i rutan, och att han ska springa först till A för snabb belöning och sen direkt fram till B för lite större belöning. Därefter in till mig på stigen.
Allt det här har satt mycket myror i huvudet på Kito. Han är nu väl medveten om att det ligger två därute, och då kan man väl lika gärna springa först till den som har mest belöning ;) Ja i alla fall chansade han på det vid något tillfälle. Men se då bidde det ingenting, och man får springa tillbaka till matte och börja om. Han jobbar på duktigt hela tiden, och jag har full förtröstan till att det går framåt, även om det ibland (ofta) kan kännas som att träningen inte alls blev som jag tänkt mig ;) Sen litar jag på de andra i sökgänget också. Tycker de att det gått bra så har det det!
Idag var det dags för vår familjepromenad. Vi är några familjer som träffas för skogspromenad med hundar nån gång om året. Det blev en härlig promenad i trevligt sällskap, och fyra mycket glada hundar fick motionerat ordentligt! Avslutade med grillning av välförtjänt lunch. Kito skämde ut matte genom att stjäla en korv direkt ur handen på Mats. Kito lutade sig närmare och närmare, och när han inte märkte någon varning från Mats så högg han in ;) Nej, jätteväluppfostrad är han inte!
Jättekul att springa som en galning med de andra!
Kito tröttnar aldrig! Godis är så himla gott!
Max kan apportera korv!
Sen blev vi helt fascinerade när goldenhanen Max fick apportera en grillad korv, och gjorde det så fint att det knappt var märken i korven efteråt! Han kunde gå fot och bära korven också, utan minsta tugg ;) Otroligt! Självklart fick han äta upp korven efteråt, men vilken självkontroll han hade! Nu klurar matte förstås på om det skulle gå att lära Kito det... ;) Tror det inte, men försöka måste jag.
Ett citat får bli avslutning idag ”...ge mycket kärlek till din hund. Den ska veta att den är världens bästa och att du är nöjd med den.” Bernt Carlsson, vinnare i bruks-SM spår 2011. Den tar vi fasta på! (Ni kan gå in och läsa alla intervjuerna med SM-vinnarna på tidningen Brukshundens sida)
2011-10-02 Omväxling förnöjer - lite sök & lite rally
Här har det varit ganska tyst, men det rullar på för mig och Kito. Vi började ju i en ny sökgrupp, och det har tagit en del av mattes fokus. För det första att vänja in sig med nya människor och hundar, ny jargong och nya sätt att träna, gemensam brukslydnadsträning varje vecka, och sen var vi ju på läger. Allt som allt väldigt roligt och utvecklande för både matte och hund, men matte är lite sliten just nu.
Två veckor med i stort sett daglig migrän efter lägret är också påfrestande. Nätt och jämt asade jag mig upp och iväg för lördagens sökträning. Det blev en lite rörig, men nyttig träning med Kito. Han låter sig inte bekymras av att brytas ett par gånger, utan tuffar på bra och är glad och framåt. Tyvärr så märktes det ju att matte var såsigare än vanligt, men tack vare duktiga träningskompisar så blev det bra och utvecklande i alla fall. Dagens naturupplevelse blev att det var jätteskönt att figga, varm och svettig efter att ha kört Kito, genom att ligga raklång på mage på en mossbeklädd, fuktig trästam med ett kamouflageskynke över sig. Det svalkade skönt och man kände sig verkligen ett med naturen ;) Tyvärr bröts förtrollningen då 40+ kg rottweiler landade på ryggen på mig. Luften gick ur en så att säga :) Men ingen skada skedd, och han var ju en duktig vovve som bara gjorde sitt jobb och hittade figge. Inte kunde han veta att trädstammen var delvis människa.
Efter sökträningen mådde jag verkligen dåligt. Hemma blev det dubbla medicindoser mot migränen och jag trodde aldrig att jag skulle orka upp och iväg på rallylydnadstävling dagen efter. Tänkte att det ändå kunde vara strunt samma, eftersom jag ju inte hunnit träna rally på evigheter, och inte hade riktigt koll på momenten i fortsättningsklass. Men på nåt vis kom jag upp idag, mådde lite bättre, och när jag såg att det var mulet ute (bra Kitoväder) så packade jag grejorna i rekordfart och susade ut till Helsingborgs BK i sista minuten.
Banan var knepig. Domaren sa att de hade lagt ribban lite högre eftersom de haft så många med höga poäng i fortsättningsklass tidigare. Väldigt onödigt tyckte jag ;) Men jag travade runt den flera gånger efter banvandringen och trodde jag hade någorlunda koll på läget. Våra klubbkompisar Charlotta och svarta terriern Chablis var också där, och gick ut några startnummer före oss och gjorde en strålande uppvisning, tyckte vi som tittade. Jätteduktiga!
Kito hämtades ur bilen en kort stund innan det var vår tur, och jag körde en minimal uppvärmning. Fokus, fokus, fokus! Att nosa är ju Kitos favorithobby, så man får göra sitt bästa för att hålla honom på tårna.
Sen blev jag NERVÖS. Fattar det inte, men mina tävlingsnerver blir inte bättre utan sämre. Fruktansvärd rampfeber får jag, och helst ville jag springa in på toaletten istället för att gå ut på banan. Herregud, sa jag till mig själv, en liten rallytävling...men kroppen signalerar på nåt vis att jag står inför en grupp bödlar som kan döma mig till döden. Det här måste jag försöka jobba med.
Men ut kom vi, och minsann igenom hela banan på ett ganska samlat och piggt vis. Några nosningar blev det allt, så där rök några poäng för det och position, men jag var faktiskt väldigt nöjd när vi gick av. Duttig Kito! Jag trodde att jag varit duttig matte också, i min enfald. Men vid prisutdelningen visade det sig att jag fått 10 minuspoäng för fel utfört moment. Allt hade ju känts skitbra, så jag haffade domaren och frågade. Ett sitt för mycket var felet. På ett krångligt ställe på banan hade jag tagit in Kito i fotposition och satt honom, där vi istället skulle ha fortsatt direkt när han slöt upp vid min sida. Äsch! Stackars Charlotta, som hade fått topplacering annars, hade gjort samma fel. Det är banne mig inte så lätt det där med rallylydnad!
Glad i hågen var jag i alla fall, att det gick så bra mot alla odds. Vårt första kvalificerande resultat i fortsättningsklass fick vi med oss, och en hyfsat snygg runda. Kito fick en liten snörboll i pris. Bollar har ju inget större värde för honom i sig, men om man hämtar dem så får man godis, så de är ganska bra att ha i alla fall.
 |
Lite gammalt skryt. Förra veckan fick vi uppflyttningsdiplom från vår BK, för sökappellen i maj. Lite gott att få suga på den karamellen en stund igen :) En lång och krokig stig för en orutinerad matte med en ridgeback att komma dit. Nu har vi lägre klass som långsiktigt mål. Matte MÅSTE alltså ta tag i både framförgående och kryp ;) |
Det finns nya bilder tillagda i album 2011 - september på fotosidan.
För den som är intresserad finns ett album med bilder från vårt sökläger HÄR. Jag var fotografen, så där är inte så många på mig och Kito.
2011-09-18 Sökläger
Kito och matte har varit på sökläger. Tre dagar i en stuga utanför Höör, fyra sökpass och en massa hundsnack, annat snack, och många skratt. Gruppens återkommande instruktör gav alla en ordentlig duvning. En del av det roliga med sök är ju att följa andras träning, så det var mycket valuta för insatsen kan man säga. Det kommer att ta veckor bara att sortera allt i tankarna :)
För mig och Kito gick det bra. Dvs det gick ibland inte alls bra, för mig...men Kito var glad i hågen och riktigt duktig. Jag är så glad åt hans utveckling! Vi har backat i mycket i träningen och gör om grundövningar för att få ett bättre system i söket, men han känns trygg i träningen och det vilar inga ledsamheter hos honom. Sen är det upp till matte att upprätthålla den balansen och samtidigt finslipa och utveckla samarbetet.
Glada söklägertanter, och ett par gubbar :)
Sötaste Kito är jätteglad!
Jag var inte så bra på att förklara hur min kamera funkar, så det blev lite suddigt, men man ser att han satsar!
Full action på Kito och en lite förvirrad matte :)
Efter tre intensiva dagar var det skönt att stanna och gå en stilla promenad på vägen hem, bara jag och Kito. Vi hade mycket att smälta, båda två.
2011-08-28 Sista vänstervarvet för detta året
Kito och jag tog en tur uppåt västkusten den här helgen, och söndagen spenderades på utställning med Kitos uppfödare. Det blev inte de stora framgångarna denna dag, och vädret var högst nyckfullt, men det var trevligt i alla fall. Kito var go och glad i ringen som han brukar, och fick Excellent och fin kritik. Då domaren tyckte att hans lite lösa läppar var störande blev han dock utan CK.
Kritiken (domare Ing-Marie Hagelin):
"Stabil, välkroppad, god resning, läpparna kunde vara torrare, välplacerade öron, korrekt ridge, välmusklad runt om, bra vinklar bak, passande benstomme, välformade tassar, parallella rörelser bak, något intåad fram, utmärkt steg från sidan."
Tyckte det var ganska smickrande faktiskt! "Stabil, välkroppad, välmusklad runt om". Särskilt som jag själv tycker att han tappat lite muskler och kondis det senaste halvåret.
Eftersom det kom regnskurar med jämna mellanrum tog jag aldrig ut min kamera, utan fotade lite med mobilen.
Domaren (och jag) var iklädd plastskynke
På vägen hem stannade jag i Varberg för lite sightseeing. Kito fick springa lös runt fästningen, och då fanns det ju en del sprall i benen :)
2011-08-07 Ny rallytitel och lägesrapport
I går tog Kito en ny titel, sin första i rallylydnad. RLD N heter det när man har tre kvalificerande resultat i nybörjarklass, och samtidigt blir man uppflyttad till fortsättningsklass. Det var vår hemmaklubb som arrangerade sin första rallytävling. Det hade ju varit kul om det gått extra bra, men det gjorde det inte riktigt. Kito nosade och nosade. På allt, och särskilt på skyltarna! Han försökte också dänga till ett par skyltar med tassen, som om han fick för sig att det nog var targets, alla de där rutorna som stod uppställda. Det har ju hänt förr, på träningen i vintras, men inte på tävling, så jag tappade fattningen lite när han var sådär extra kreativ :) Domarens utlåtande var att "när han gör det han ska, gör han det väldigt bra", men det blev förstås en massa avdrag för alla nosningar och skyltduttningar. Vi slutade på 81 p.
Vi fick i alla fall vår uppflyttning, och jag ser fram emot fortsättningsklassen längre fram!
Häromveckan tävlade vi på Söderåsen, och han var med som en dröm, och matte gick rätt hela vägen. Där hade vi fått vår 100-poängare, om jag inte fått ett snöpligt 5-poängsavdrag på helheten för ett oavsiktligt koppeldrag innan vi ens kommit fram till startskylten. (Läs och lär! När du väl är innanför konerna som markerar banan, då börjar bedömningen.)
Vi har haft avslutning på vår lydnadskurs, och även den dagen överraskade Kito. Det jag trodde han skulle göra riktigt bra, inkallning med ställande, gick inte alls särskilt bra. Det jag trodde han inte skulle göra alls, springa till rutan, gjorde han jättebra! Fast de som bedömde sa att det var matte som inte var bra på inkallningen. Det stämmer nog, men ett visst mått av överraskningar blir det med den brune :) Det var en riktigt trevlig kurs i alla fall, och vi fick lagt lite grunder till lydnadsklass 2. Sen beror det på mattes träningsenergi, och hur det funkar med platsliggningen om vi kommer till tävling i framtiden.
Vi har också kommit igång med lite sökträning, och har hunnit provträna ett par gånger med en ny grupp. Det har hållits räfst och rättarting med matte om hur träningen ska läggas upp. Tillbaka till grundträning/systemövningar och väck med tävlingsdetaljer som markering och skogslydnad. Det känns rätt och bra. Kito har varit glad åt att få komma ut och söka, och det rör honom inte i ryggen om det ösregnar, som idag. Vi tvåbenta var däremot ganska frusna och möra efter ca fem timmar i hällregn.
Vi har också varit ute hos Tinta några gånger och hälsat på Malaikas söta valpar, och nu får Kito också hälsa på dem. Fast han delar inte alls mattes förtjusning. Små läbbiga pirayor, blä! Så nån vidare lekfarbror har han inte varit ;) Jag kan i och för sig förstå hans ovilja, för de har rejäla bissingar nu, och blodspillan inträffar lätt.
Plöltsligt bara väller det fram såna där små, och när man springer iväg följer de efter.
Sen ska valparna stå på ett bord och få godis. Det vill jag också ha, men nä, bara de får den goda creme fraichen, usch så orättvist, jag vill inte ens se åt eländet!
2011-07-16 Cert, rosetter och sånt
Måste ju uppdatera efter sommarens utställningshelg. Minsann om inte Kito fick certet i Tvååker igår! Dessutom reserv CACIB som kommer att omvandlas till CACIB. Yahooo! För visst är det kul när domaren tycker att just ens egen hund är ovanligt snygg och trevlig :)
Kritiken (domare Leif Ragnar Hjorth):
"Utmärkt typ och storlek. Mycket vackert maskulint huvud o uttryck. Korrekt bett, utmärkt hals, välvinklad, bra bröst, stram muskulös rygglinje, välformat kors, korrekt svans. Stiliga tassar, mycket vacker päls o färg. Rör sig sunt och effektivt. Härligt temperament."
Särskilt nöjd är jag med sista meningen. Tror jag ska rama in den och sätta den på väggen :)
Det var Kitos uppfödare Hanne som visade honom i B/J-klass, men sen fick jag minsann själv in och springa (hu!), eftersom hon hade sin egen hane att visa i bästa hanhundsklass. Hade 0 förväntningar, känner mig som ett UFO i ringen, och tänkte mest på att "måtte vi inte skulle springa fler varv, jag dör". Desto större blev glädjen när jag insåg att vi blivit 2:a, och klassvinnaren gratulerade mig till certet. (Tack för det Alex!)
Kito med Hanne i ringen på fredagen.
Vi spenderade en skön kväll med Kitos uppfödare och hennes charmige Obelix och kullsyrran Tequila, på ett B&B några mil ovanför Tvååker. Sen tillbaka för utställningsdag 2. Inga högre höjder denna dag, men ett helt OK resultat. Excellent med CK, och 2:a placering i B/J-klass.
Hemma var vi för trötta för någon flott rosettfotografering:
Öööh, jag låg ju här och sov så gott. Vad ska jag med dessa?
Orka bry sig...gääääsp!
 |
Mer rosetteri. Häromveckan kom denna urtjusiga rosett, 7:a på SRRS lydnadslista 2010, Klart Kito fick posera med den! |
2011-07-03 Sommar - rallylydnad och en massa annat
Det har inte skrivits mycket här, men det har faktiskt varit ganska bra fart på hunderiet sen sist.
Kito och jag går lydnadskurs, och det har varit jättetrevligt och god stämning. Tack vare den kursen fick jag äntligen läst "Med sikte på 10:an" av Svartberg. Kan varmt rekommendera den för lydnadstävlingsintresserade! När jag ändå var på biblioteket plockad jag också på mig "Drivkraft och motivation" av Anders Hallgren. Den har jag läst förut, men den är värd en andra genomläsning. Även om den kanske tar sikte på de som vill ha maxpresterande arbetshundar, så är den nyttig och intressant även för oss som vill ta vara på den arbetsvilja som finns, och göra det mesta av den. Även "Mentalitetsboken" av Blixt/Svartberg slank med. Intressant för alla som vill veta mer om hundars mentalitet, och för alla som håller på med hundar/hundträning. Den sistnämnda boken är även kursbok på den mentalfigurantutbildning jag ska gå i slutet av juli, så det är lika bra att ha läst på ordentligt i förväg.
Det har blivit en del lydnadsträning och en enda sökträning hittills i sommar. Sökträning är ju alltid jättekul! Kito fick en enkel träningsomgång eftersom det var längesen sist. Fast en liten klurighet fick vi in. En figge placerades uppe i ett jakttorn. Helt nytt för Kito som alltid hittat figgarna på marken. Han snusade upp figgen utan problem, och funderade faktiskt bara en kort stund innan han bestämde sig för att den skulle markeras. Tog sin rulle och sprang till matte. Jättebra! Hoppas på att det blir en sökträning i juli också. Tyvärr så är det svårare med mark på sommaren, och så är det tävlingar och annat som gör att man missar träningstillfällen.
Kitos söta väninna Malaika har fått sina valpar. På midsommarafton tittade de ut. Så där hänger matte förstås lite. Så roligt att få följa dem!
Själva spenderade vi midsommarafton hos mattes syster och svåger. Vi gick en sväng vid havet under kvällen, och när Kito blötat ned sig trängde gödsellukten från rullningarna i Tintas hästboxar igenom. Jag är ju lite härdad, men systern och svågern stod inte ut. Så beväpnade med en skål köttbullar stoppade de Kito i badkaret och schamponerade honom. Inte dumt att gå bort och bli bjuden på mat och underhållning OCH få hunden badad :)
I lördags var vi iväg och tävlade rallylydnad på Lunds brukshundklubb i regn och rusk. Sporten blev ju officiell den 1:e, och jag ville givetvis prova så fort som möjligt, trots att vi inte tränat sen i februari. Största skräcken var att jag inte skulle komma ihåg ordningen på banan, eller hur momenten skulle utföras, och att vi skulle bli diskade, men det klarade jag på ett hår när. Det gick riktigt bra, tills Kito satte ned nosen i en vääldigt god doftfläck. Men jag fick bort honom till slut, utan att röra honom eller sträcka kopplet, och resten gick helt okej. Vi skrapade ihop 91 poäng av 100, ett kvalificerande resultat (eller hur det nu heter i rally), och blev 7:a av 31 startande.
Ikväll har vi varit på stranden för första gången i sommar. Skööönt i den tryckande värmen. Massor av folk och hundar, så Kito fick mest vara kopplad. Men han njöt också av att plaska runt och svalka sig. Lite mer motvillig till mattes simskola, så matte fick vada in och hämta lite godis. Sen gick det också :)
Trångt på hundstranden även framemot kvällen. Men mycket att titta på när man är hund!
Skönt att svalka sig. Kito har fått syn på en snygg dobermanntik.
2011-06-12 Long time - no uppdatera hemsida, och nästan no hundträning
Vi har haft en latperiod. Mest är det matte som vill ha en latperiod. Kito tycker att det kan bli lite väl tråkigt. Så det känns bra att veckan som kommer innebär ett par sparkar i baken på matte. Vi ska träna lydnad och så blir det äntligen sökträning på lördag. Kan tänka mig att Kito kommer att bli jättelycklig!
Vi har varit bortresta en dryg vecka och då bodde Kito på världens bästa "hundpensionat", hos familjen Nielsen i Ekeby. Deras Malaika är tjock om magen nu, och det finns knappast tvivel kvar om att hon ska ha valpar ;)
Såhär kul kan man ha det i sitt semesterhem :)
Och så får man en skön dyna att vila på i trädgården. Malaika och Kito myser!
Äntligen en massa bilder uppe från april och maj. Kolla albumet "Kito 3 år" på fotosidan.
2011-05-08 Tävlingslydnadskurs med Eva Bodfäldt
Kito och jag har varit i Emmaboda. I fredags körde vi upp till ett vandrarhem i Långasjö där vi skulle sova. Jag behövde vara åtminstone lite utvilad innan kursdagen. Givetvis kom stort migränanfall på fredagen och höll i sig hela kursdagen också. Tack och lov för triptan-sprayer, som man i enstaka fall kan överdosera grovt... Hade varit väldigt synd om vi missat detta!
I Långasjö var det väldigt mysigt, och vi gick långpromenad runt sjön på kvällen. Så skönt att få softa lite, bara jag och Kito. Fick fotat honom med lite (rosa) vitsippor också. Söte-Kito.
Kursdagen blev väldigt givande, och jag har skrivit en sammanfattning av mina anteckningar och mina reflektioner här. Att Eva är duktig visste jag ju redan. Dessutom är hon rolig och rak och ärlig, och väldigt petig med att det ska bli rätt. För slarviga mig var det väldigt nyttigt!
Kursen hölls på "Hunden i vardan", och där var väldigt trivsamt att vara. Monica med medhjälpare hade ordnat allt så fint, med frukost och eftermiddagsfika med nybakad paj (mums!). Fina omgivningar, och vi hade t o m jättetur med vädret. Solen strålade på oss hela dagen (och jag satt med kepsen neddragen över ögonen förstås, som migränkärringar får göra). Trevliga kursdeltagare var det också, och en del skratt blev det! Jag fick jobba ihop med Susanne och hennes vattenhund, och det kändes väldigt bra, för vi var ungefär lika okoordinerade men skrattade samtidigt :)
Idag har vi varit trötta, Kito och jag, efter ytterligare en toppenhelg.
Jag har lagt till protokoll och kommentar från förra helgens tävling på aktivitetssidan. (bruks)
2011-05-01 Uppflyttade ur appellklass sök!
I dag var dagen D. Vi tävlade appellklass sök. Kito var superduktig i söket, swosch, swosch, bara gjorde det han skulle, och fort. Helt underbar! Matte däremot, kunde inte lika bra som Kito, och vi fick därför lite neddrag. Men 9-9 på söket kändes kanonbra! Sprang budföring som ett skott och utan tvekan. Kröp lite på platsen, men LÅG KVAR, trots att hunden bredvid sprang upp. Goe, goe Kito! Efter att ha varit uppe sen halv sex i morse gjorde vi sedan lydnaden på eftermiddagen. Där blev det lite småmissar. Men jag är så nöjd att han (och jag) höll ihop en hel dag. Härlig känsla när poängen var räknade och vi var uppflyttade! På vår första söktävling :) Kändes gott att stå med min ridgeback därframme på prisutdelningen ;)
Stolta kom vi hem med vår medalj :)
Älskade envisa bruna hund. Såå duktig idag.
Nu är jag så gräsligt trött (Kito sover redan i vår säng), så jag orkar inte skriva utförligare redogörelse. Fler bilder, och kanske lite mer skriv får komma en annan dag. Grattis till de som vann klasserna, och tack till alla som hjälpt oss på vägen, med råd och dåd. Ingen nämnd, ingen glömd.
2011-04-24 Vroom...från vår till högsommar på en helg
Ja, nästan i alla fall. Sommarvärmen kom över en natt, och grönskan likaså. I fredags kväll gick jag ute i trädgården och tittade på björken. Inte minsta musöra där. Lördag eftermiddag var hela björken grön!
Vi har firat påsk med hundaktiviteter förstås. Lördag hade vi apporteringsträning med bara ridgebacks. Kanske lite trevande vad gällde upplägget, men vi hade en jättehärlig dag ute i solen. Fast hundarna, och i synnerhet Kito, tyckte att det var lite för varmt för stora ansträngningar. Kito är dessutom fortfarande i löptiks-mode. Väldigt förstrött intresse för vad matte har för sig, och tar pliktskyldigast sina belöningar, men letar helst kissfläckar och spanar efter möjliga partners. Lite svårjobbad just nu alltså ;)
Man travar makligt på tillbakavägen med apportbocken. Ser ni att det faktiskt går att låta tungan hänga ut fast man håller en apportbock? :)
Matte får riktigt tjoa till det för att få upp farten lite.
Det blev många fina bilder från ridgebackträningen, se en del av dem här!
Idag var det sökträning, och ännu varmare ute än igår. Nu var vi ju förstås i skogen, och där är ju alltid lite svalare i skuggan, men Kito tyckte fortfarande att det var vaaarmt. Söket gjorde han ändå som han skulle, förutom att han var lite slö med att ta rullen på slutet. Det gick bara lite långsammare än vanligt. Matte var däremot ett riktigt klantarsle idag. Massor med tillsägelser från Gunilla blev det (tack för hjälpen Gunilla!), och sen blev jag dissad av gruppen för mitt slarviga sätt vid påvisen. Stackars hund tänkte jag, vilken korkad matte. Eller så matchar vi varann ganska bra, har lite svårt med simultankapaciteten... ;) Men roligt på träningen var det som vanligt ändå! Och senare gick vi en låång promenad med pudlarna och cattledogsen. Underbart, fast svettigt. Härligt för hundarna att få springa i lösflock, 3 hanar och 3 tikar i varierande åldrar som funkar jättebra ihop.
Kito har hittat figge i en håla och har morrhåren fulla med leverpastej.
Hittat samma doftfläck
Ja det var det mesta av påskhelgen det. Imorgon ska vi slappa!
2011-04-17 Våren är här, full rulle igen
Det har varit segt och tagit tid, men nu är det vår! Två helger i rad med roliga sökträningar i härligt väder. Ljuvligt att sätta sig i solen efteråt och njuta sin välförtjänta fika. Livet kan inte bli bättre!
Kito är duktig och jag är så nöjd med honom. Det finns alltid massor att träna på i söket, men jag är fullt tillfreds med det senaste årets utveckling. De allra flesta missarna är det matte som står för.
Såhär satt vi och gottade oss efter träningen förra helgen. Tyler och Annette solar sig.
Veckan som gick skar sig Kito tyvärr i trampdynan så det blev några ofrivilliga vilodagar, och ingen träning på klubben. Den träningen behöver vi annars. Låångt uppehåll med lydnadsträningen har det ju blivit, och då blir Kito väldigt okoncentrerad eftersom han måste hålla koll på alla nya hundar och annat spännande runt omkring. Dessutom är det ju många tikar som löper nu...
På tal om löptikar så är Kitos kompis Malaika på gång nu också, och snart åker hon till Finland för att paras. Vi håller tummar och gläder oss åt att bli lektant och lekfarbror i sommar! Ska bli roligt att få följa en valpkull på nära håll igen, det var många, många år sen sist.
Idag hade vi också ridgebackpromenad i Helsingborg. Av någon anledningen blev uppslutningen tämligen blygsam, trots fint väder. Men å andra sidan kunde vi tre familjer som kommit äta korv till vi nästan sprack. Snälla Helén hade fixat grillar, korv, och alla tillbehör. Jätteskönt hade vi i alla fall, och de tre ridgebackarna fick springa lösa och busa.
Vi ska äta korv efter promenaden. Kito visar lilla Choice hur en ohyfsar ridgeback ska uppföra sig.
2011-03-24 Kito 3 år idag. Hipp, hipp, HURRAAAAA!
Vår söta, snälla, underbara, roliga Kito! Tre år fyllda av glädje. Så mycket roligt vi haft redan, och vi ser fram mot många år till.
Matte har laddat med oxfärs och korvar och smaskigt ben. Det ska bli hundtårta med tre korvar förstås :) Förutom att äta gott (eller äta vad som helst nästan) så är det roligt att spåra och söka och göra kul grejor med matte. Så ett spår blir det också på födelsedagen.
En ny leksak i födelsedagspresent!
2011-02-05 Dagboken tar paus
Vi reser bort en vecka och Kito är avlämnad på sitt semesterhem, hos Tinta och Malaika på landet. Där kommer han att ha det jättebra, med kompis, hästar, katter och annat spännande. Men både matte och husse saknade honom direkt. Tänk så mycket en brun hund kan betyda. Tomt och trist känns det utan vår bufflige glädjespridare.
Jag tar också paus från skrivandet i dagboken här på hemsidan ett längre tag. Efter ett par års relativt regelbundna uppdateringar har jag en svacka i inspirationen. Kanske uppdaterar jag så småningom med några andra texter jag funderat på, och kanske kommer dagboksinspirationen tillbaka fortare än jag tror. Vi får se. Hundlivet fortsätter som det brukar, och snart är våren här!
2011-01-23 Vi är igång igen
I tisdags var det rallylydnadsträning. Nu är det fortsättningskurs, och alltså fler skyltar. Såhär står det på http://www.rally-lydnad.se : ”Rallylydnad har den vanliga familjehunden i åtanke och betoningen ligger på glädje och samarbete”. Det låter ju bra. Framför allt låter det lätt. Men om man är en lite mossig medelålders tant med lång och inbiten vana av att kommenderas av en tävlingsledare så är det inte lätt alls. Man ska nämligen själv förstå vad man ska göra vid skyltarna, och det är olika krumelurer och pilar hit och dit och ibland stopptecken. Oftast står det text också, men helst ska man ju inte behöva stanna och läsa varje gång, utan få ett flyt i banan. Jag har inte gjort stora framsteg i att tyda skyltarna. Men vi har det kul på träningarna, och Kito gör sitt bästa för att förstå matte som plötsligt gestikulerar mycket och säkert signalerar väldigt motstridigt, eftersom hon oftast inte själv förstår vad som ska göras :)
Vi har också hunnit med tre sökträningar. Eftersom jag kommer att missa ett par gånger de närmaste veckorna så klämde jag in två träningar den här helgen. Det har varit otroligt kul att komma igång med söket igen. I ”stora gruppen” har det varit planering och strukturering och alla har förnyad inspiration. Igår var vi på ett ställe där det nästan var helt barmark, och det var soligt väder och lite fågelsång i skogen. Vårkänslorna spirade och vi hade en jättebra träningsdag.
Idag var vi uppe på Söderåsen med ”lilla gruppen”, och där var det fortfarande lite snö och lite kallare. Det var ändå en härlig dag, och en stor rådjursflock fick jag se "flyga" förbi på bara några meters håll. Naturupplevelserna får man med på köpet.
Kito har varit jätteduktig. Matte gör lite missar ibland, och kopplade påvis måste jag jobba hårt på om vi ska kunna tävla, men han är glad, energisk och motiverad och jobbar på så det sjunger i mattehjärtat. Idag gjorde jag också ett uppletande efter sök och hundpromenad. Fyra föremål i en korridor på ca 40x20 meter. Det märktes att han var lite trött, efter ett bra jobb och tre föremål avlämnade fick jag ge lite extra uppmuntran, men då tuffade han på och hittade till slut det sista också.
Det har gjort gott för kropp och själ på både matte och hund att vara igång med skogsarbetet igen, och det är en riktig trivselspridare med en nöjd och trött hund sussande bredvid en på sängen.
Nu tar vi och vilar oss lite matte!
2011-01-13 Vinterdvala pågår
Som vanligt vid den här tiden på året så händer det inte mycket på hundfronten. I år har det ju varit sällsynt tråkigt väder ur hundträningssynpunkt dessutom. Sen en tid har vi isbana på alla trottoarer och gångstråk, och det är knappt att matte tar sig fram. Men nu ska det snart börja tränas lite igen.
Ingen träning på ett tag, men lite roliga promenader med kompisar i vinterkylan.
Julafton blev trevlig, vi var bortbjudna till mattes syster och där blir även Kito väl mottagen. Flera julkappar fick han, utöver den som matte packat in. Saker som Kito gillar har han elefantminne för. Han förstod precis vad det handlade om vid juklappsutdelningen och stod förväntansfullt och väntade på att få en. När det dröjde försökte han sno åt sig andras julkappar som han tyckte hade en intressant (långsmal) form. Men till slut var det hans tur, och en mycket lycklig hund packade upp sin godsak. Sen blev det ju flera goda julkappar som med förtjusning packades upp och åts upp. Priset för givmildheten blev förskräckliga gasutbrott när vi senare satt och spelade spel med Kito liggande under bordet...
Kito öppnar julklapp
Nyårsafton gick ganska obemärkt förbi. Kito fick rå oxfilé av husse, och sen var han med ute och tittade när vi sköt av vår enda fyrverkeripjäs. En särskilt hundvänlig som inte smällde så högt men sköt fina ljusbollar. Nyfiken som han är ville han gärna fram och kolla så vi fick hålla tillbaka honom. Sen höll vi oss inne. Förutom en viss nyfikenhet på vad som hände därute så brydde han sig inte om saken. Inga som helst reaktioner på det ganska rikliga skjutandet kvällen efter heller, då vi var ute på promenad. Det var tredje nyåret utan negativa reaktioner alls, så nu tror jag vi kan andas ut helt vad gäller ljudberördhet.
Sen blev Kito tyvärr sjuk. Jag märkte det då han inte drog i kopplet ens i början av promenaden (!), och inte var så sugen på att leka med en söt goldentik. Definitivt inte normalt. Senare på kvällen ville han knappt äta sin mat. Stor varningsklocka! Jag tog tempen på honom och han visade sig ha över 40 grader, stackaren. Pjoskmatte och pjoskhusse kunde knappt sova av oro för gullhunden. På måndagen blev det veterinärbesök, och efter en titt i halsen konstaterade hon halsinfektion. En antibiotikakur och ett par veckors vila blev ordinationen, och nu är han pigg och glad igen. Vi missade dock träff med uppfödare och andra vänner i Göteborg, som vi hade sett fram emot.
I december var jag tvungen att resa hemifrån och lämna Kito med husse ett par gånger. Här är det ju oftast tvärtom, husse är ute och reser och matte är hemma. Mattegris i kvadrat som han är så brukar han vara låg om matte är borta, men det gick ganska bra nu faktiskt. Det roliga var att husse på senaste tiden kommit med en del sarkastiska kommentarer till matte om hur bortskämd Kito är (ska han säga!). Han nämnde nåt om att det skulle bli andra bullar när husse skulle bestämma själv. Hur gick det då? Jo så fort jag rest började Kito med stor självklarhet att krypa upp i soffan och lägga sig bekvämt tillrätta där. Soffan får man inte vara i till vardags här, och inte om man inte fått tillåtelse. Jag fick detta rapporterat på telefon. ”Men du kan ju bara säga till honom att gå ner”, sa jag. Joo, men då ser han så ledsen ut, sa husse. Det var de ”andra bullarna” det ;)
En tillbakablick och lite framåttänk får det också bli i årets första dagboksinlägg. Året som gick höll vi igång med träning av olika slag. Sök, uppletande, personspår, lydnad och rallylydnad. Några tävlingsresultat blev det också.
- Vi debuterade i lydnadsklass 1, fick tyvärr problem med platsliggningen och gjorde ett långt uppehåll, men avslutade året med 1:a pris. Kito slutade som 7:a på ridgebackklubbens lydnadslista.
- Kito gick ett enda viltspår i år, ett officiellt öppenklassprov där han fick 1:a pris och full pott på poängen. Han gjorde ett jättefint jobb trots regn och störningar.
- En handfull utställningar blev det, som resulterade i 3 CK och 2x klassvinst och placering i bästa hane i hård konkurrens.
Under det här året har Kito blivit vuxen. En ganska markant förändring blev det under månaderna efter tvåårsdagen, som inföll i slutet av mars. Då slutade han leka valpigt med de flesta andra hanhundar, och började få ett mer värdigt sätt. Tikar har han ju varit intresserad av sen tidigt, men nu ökade det, och löptikar blev absolut oemotståndliga. Vi hade en period under våren där kopplet fick åka på där han vanligen går lös, eftersom varje hundprick vid horisonten kunde vara en löptik enligt Kito. Förhoppningsvis stormar hormonerna inte lika våldsamt kommande år.
Trots vuxenheten så är han lätt att ha tillsammans med andra hundar. Han är tydlig i sina signaler och läser av andra hundar bra. Spänna sig lite och mäta kan han göra, men bråk undviker han, och han har hittills aldrig gjort ett utfall. Små hundar får göra vad som helst, även hanar som klättrar på honom, där verkar han vara oändligt tolerant.
Han har blivit mycket lugnare, och det springs inte tokryck lika ofta längre. Det är mer strosande och nosande istället. När det gäller kul aktiviteter så är det dock fortfarande krut i gossen!
Kampen om sängen vann han också i slutändan. I början av året var matte trött på att sova i en hårig, grusig hundkorg, som sängen ju snabbt blir av att dela den med en stor hund. Kito förvisades till sin egen bädd, som är mjuk och bekväm på alla vis. Visst gick det att med viss stränghet och konsekvens få honom att sova där. Fast sen åkte vi ju på semester, och inte kan man sova direkt på golvet, så han fick komma upp i sängen. Lång historia kort. Kito sover i sängen igen, tätt tryckt intill matte. Hej då hygien.
Året som kommer hoppas jag ska bli som det förra. Dvs mycket hundträning av olika slag, som är kul för både matte och Kito. Främst kommer söket, som dels är favoritgrenen, dels är tidskrävande. Till det lite lydnad, eftersom jag hoppas våga starta honom i appellklass i år.
Utställningar lägger vi mer eller mindre på hyllan detta året. Inte för att det varit så mycket av den varan hittills heller, men framöver blir det ännu mer lågprioriterat eftersom det oftast innebär missade träningar. Någon rasspecial blir det ändå, då vi får tillfälle att träffa en massa ridgebacks och ridgebackfolk.
Allt det andra fortsätter vi med i mån av tid och engergi. Jag har inga konkreta tävlingsplaner i andra grenar, men vi får se vart det bär. Roligast är ju ändå träningen, och samvaron med andra hundar, mattar och hussar.
Sent omsider är fotosidan uppdaterad med nya bilder i albumet 2010, september och framåt.